Kategorier
Politik

Demokrati

DET ÄR ETT TANKEFEL ATT TRO ATT VÅR BESKÄRDA DEL ÄR TILLDELAD OSS LIKA

Begreppet demokrati har hamnat i blickpunkten på ett annorlunda sätt den sista veckan, jag tänker naturligtvis på upploppen i USA, när fanatiska anhängare till Trump stormade in i Capitolium.

Vid morgonkaffet i dag så började jag fundera lite över demokratibegreppet, att det är något som man varken kan ta för givet, eller ens vara helt överens om vad det är.

Ordet kommer ju som de flesta vet från grekiskan, jag citerar Wikipedia:demos, folket, och kratos, styre, med den ungefärliga betydelsen ”folkstyre”. Men demokratin i det antika Grekland, var ju inte direkt en demokrati i den bemärkelse vi känner den. Det var ju bara ett fåtal av de som levde i Grekland som hade rösträtt. USA, demokratins högborg enl. egen utsago, drogs ju med samma problem fram till inbördeskriget. Slavar var ”lös egendom” och hade samma rösträtt som hästarna som deras ägare satt på. Även i dag i USA, så är det en del begränsningar i rösträtten, och vissa politiker jobbar aktivt med att begränsa den ytterligare. Men det är inskränkningar på marginalen, i princip så är det allmän rösträtt i USA.

Demokrati som vi ser den är ju inte ens i närheten av hur det ser ut i många andra länder, likafullt benämner de sig som demokratier. Det är alltså inte hugget i sten. Visst, vissa länder som gamla DDR; Östtyskland kallade sig demokrati. I det fallet är väl knappast ens hårdföra Marxister längre beredda att kalla det demokrati? En glidande skala alltså. Men någonstans passerar man en linje där vissa fundamentala principer finns, demokratibegreppet faller på plats: Allmän rösträtt, styrelseformer stadfästa i grundlagar och yttrandefrihet. Men även här finns olikheter som vi svenskar kan rynka på näsan åt.

Men så finns det en annan aspekt på demokrati: Vem kan man rösta på? I Sverige kan i princip vem som helst starta ett parti och ställa upp i val. Att sedan de etablerade partierna har ett givet företräde, en genuin partiorganisation, lojala ledarsidor, men även att de nyttjar ett generöst bidragssystem, som partier utanför Riksdagen inte kan räkna med, är ett faktum. Jag tror inte att det är något som vi funderar så mycket över, men det blir ändå en liten, liten inskränkning i demokratin. (Som jag i och för sig tror inte går att komma ifrån)

Tillbaka till USA, USA med dess personkampanjer och kampanjfinansiering. Här är personen i centrum på ett helt annat sätt än i Sverige. Och kampanjerna är inte direkt gratis. De finansieras ju primärt av företag och privatpersoner. Och det är en mångmiljardindustri. Jag hittade inte siffror för årets val, men 2008, då Obama vann, då spenderades totalt, (alltså inte bara presidentvalet) 5,3 biljoner kr! Sveriges samlade budget för 2019 var 0,9 biljoner! Sveriges samlade statliga utgifter för 6 år rymdes alltså i dessa enorma summor. Svindlande?

Tillbaka till demokratibegreppet igen. Det finns åtminstone två tydliga negativa sidor av av ett sådant system:

– Begränsningen av möjliga kandidater.

– Eftersom det handlar om donationer, inte minst från företag och inflytelserika personer, kan man nog förvänta sig att de vill ha något tillbaka? Alla är nog inte filantroper.

Men! Demokratin är värd att försvara! Än har inget bättre system presenterats.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.