Kategorier
Klimat Politik

Mer av klimatfrågor

På ålderns höst förändras sättet att tänka för det flesta. Jag måste erkänna att jag själv numera funderar en del på vad som är kvar av livet? Det har tagit några törnar de sista åren med ett par cancerdiagnoser. Men peppar, peppar, just nu har jag inga besvär. Det har säkert gjort att jag tänker lite annorlunda i dag, men inte på det sätt som man ibland kan läsa om: Att tiden stannar upp för cancerpatienter, att de lever mer för stunden. Men upplevelsen av att livet är ändligt har blivt mer närvarande.
Jag har tre barnbarn. Eller, nej. Om jag släpper blodslinjen och tänker på hur det egentligen ser ut, så har jag åtta.

I åldern 1 till 22 år. Själv fyller jag 70 i år, och min mamma 90. Nästan ett helt århundrade mellan äldst och yngst. Och jag tänker på den enorma utveckling som samhället gått igenom under dessa 90 år. Politiskt, teknologiskt, kulturellt. Mamma hade sina unga tonår under nazismens värsta tid, med ett påtagligt krigshot runt hörnet. Vad var det som hindrade Hitler att peka på Sverige? Hon kan fortfarande rysa över den ångest detta skapade. Pappa låg vid gränsen till Norge och förfrös en tå, medan Hitlers och Stalins arma soldater förfrös i Stalingrad. Per-Albin myntade begreppet “Folkhemmet”, och sedan efter krigslutet fanns det i princip inga begränsningar i vår utveckling. Själv föddes jag i ett hem utan TV, kylskåp eller tvättmaskin. “Det var bättre förr” brukar äldre ofta säga. När de förfasas över nymodigheter och busiga ungar. Nej, det var nog inte bättre förr. Trots allt har vi höjt levnadsåldern med något deccenium, vi klarar av att bota allt fler svåra sjukdomar, och i princip ingen svälter i vårt land. Och inte minst, globalt så har allt fler människor en klart bättre standard och överlevnad. Så i stort har det nog blivit bättre trots att ungarna har med sig telefoner in i klassrummen…
Tyvärr har vi i ett avseende köpt denna standardhöjning, vår ökade levnadskvalitet på kredit. Vi har tagit naturen, vår planet i pant. Och det ser tyvärr ut som om vi inte klarar av att betala tillbaka vår skuld. Hade det varit en civilrättslig process, hade nog vi blivit försatta i konkurs. Eller åtminstone fått en tuff rekonstruktion. Och det är väl en rekonstruktion som vi måste utsätta oss för?

Jag lyssnade i dag på nyårsdagens avsnitt av Vinter i P1, med Johan Rockström. En ansedd forskare, professor i miljövetenskap. Hans program handlade om hur allvarligt läget är för vår planet. Ett akutläge. För fem år sedan, när Paris avtalet skrevs under sommarpratade han. Då var han optimistisk. Det är han inte idag. Men han menar att det kan gå att lösa, om vi tar det på allvar. Nu! Om vi ska ha en chans att klara klimathotet måste utsläppen minska redan i år. Och halveras till 2030. Sedan halveras igen till 2040, för att vara noll 2050. Detta för att mina barnbarn ska ha en chans att kunna leva i en någorlunda lik värld som vi ser nu. Jag ska inte gå igenom hans inlägg, lyssna gärna i stället om ni inte redan gjort det. https://sverigesradio.se/avsnitt/571827

Trump eller Greta?

År 2040. Om rekonstruktionen av vår gemensamma planet, vårt gemensamma ställe att leva på inte är klar då, ja då är det en ren och skär konkurs som vi kan se framför oss. Då är mitt yngsta barnbarn 20 år, skall förhoppningsvis för något år sedan ha lämnat gymnasiet med “För vi har tagit studenten, fy f-n vad vi är bra!” Det äldsta är i medelåldern. Om… Det finns många frågetecken på vägen på denna resa. Jag hoppas att vi kan vända trenden. Att lyssna på vetenskapen som Greta T ber oss. Men om jag ska vara ärlig så är jag inte optimistisk. Helt enkelt för att det är så ont om tid. Hur ska världens ledare, politiska som företagsledare, kunna vända på klacken nu. När man inte gjort det tidigare. Och gräv där du själv står: Hur har du ställt om ditt leverna, dvs konsumtionsmönster?
Hur förklarar man att vi inte klarar att göra det? Vad är det för mekanismer som gör oss handlingsoförmögna? Det finns naturligtvis ingen som vill se vår värld förstöras. Att inte unna våra barnbarn ett bra liv. Men likafullt… Klimatförnekarna till exempel. Är det egoistiska cyniker, eller tror de verkligen på vad säger?

Kategorier
Klimat

Klimatångest del 3

Greta har fastnat på fel sida av Atlanten. Hon seglade dit bland annat för att kunna delta i FN:s klimatkonferens som var planerad i Chile. Hur hon skulle ta sig dit vete gudarna, det väldigt långt mellan USA och Chile, och flyga finns ju inte på kartan. Så det får väl bli tåg antar jag? Det finns nog en hel del hinder för detta på vägen ner, men skulle säkert ha fixat det.

Ett potentiellt hinder skulle ha kunnat vara USA:s gränsmur. Men Trumps mur släpper genom söderut, den är lite som en mjärde, det går bara att ta sig åt ena hållet, söderut. Eller kanske inte heller det stämmer. Han gjorde ju ett besök vid murbygget för några månader sedan, där han på sitt vanliga ödmjuka sätt förklarade att denna mur i princip var omöjlig att passera. Det var gjord av både stål och betong på ett mycket sofistikerat sätt, och att klättra över den var bara inte att tänka på. Klicka på bilden och se inslaget där han ödmjukt förklarar hur den funkar…
Som lite kuriosa visade det sig att en vanlig batteridriven tigersåg tog sig igenom muren på några minuter. Och har utnyttjats på det sättet av smugglare. Och bergsklättrare testade att klättra upp på den. Inga problem det heller. När den för övrigt felfrie presidenten konfronterades med detta, att det gick att forcera den så enkelt sa han: Då är det bara att fylla i hålet igen!

Hur som helst, tillbaka till Greta. Nu vädjar hon över transport tillbaka till Europa igen, Madrid har blivit platsen för konferensen. Och det löser sig säkert med transporten. Men det sätter fingret på hur svårt det kan vara att hålla en konsekvent linje, bara för symbolvärdet. När vi kör bil mer än vi behöver, när vi trots allt känner att vi behöver unna oss den där veckan i solen, så är det lätt att tänka att på marginalen spelar det ingen roll. Och det är ju på ett sätt sant. Min andel av utsläppen från en flygresa är försumbar. Det hade kanske till och med bara blivit en tom stol i stället. Lite mer svårt att smälta är när våra politiker förklarar att Sveriges andel också är försumbar. I det stora hela. För att rättfärdiga sysselsättning och ekonomi. (Och chansen att bli återvald) Jämför bara med Kina, USA och Indien, våra utsläpp är bara en piss i Missisippi.
Men man kan faktiskt applicera samma resonemang på vår allmänna val. Min enda röst gör faktiskt vare sig till eller ifrån. Men hela demokratiska idén bygger ju faktiskt på det sammantagna resultatet. Eller?
Så symbolvärdet har kanske större betydelse än vi tror?

Kategorier
Klimat

Klimatångest del 2

Greta Thunberg har blivit tilldelad Nordiska rådets miljöpris. En halv mille! Men hon passar, hon vill hellre se lite handling av politikerna. Som om inte hennes övriga agerande skulle ställa henne i en klass för sig själv, så gör detta det. Men hon kanske var mätt på priser. Hon fick ju även det sk alternativa nobelpriset i veckan.

Men hur är det med oss själva? Kvalificerar vi oss för något pris? Källsorteringspris? Minska-på-plastpåsepriset? Kanske till och med köpa rätt ny bil priset?

Klimatångest. Den stora ångesten kommer nog inte att vara att vi får dåligt samvete för att flyga till Kanarieöarna till jul Den stora ångesten kommer att

Elefanten i rummet (Lånat av satirikern Max Gustafsson. I lönndom)

sätta in när vi inser hur mycket vi kommer att behöva ändra på konsumtionsvanor i stort. Ny teknik kommer nog tyvärr inte lösa allt. Och. Tyvärr är det nog en läxa som politiker inte klarar heller. Tillväxt är fortfarande mantrat. Ser ni en liten motsättning?

Kategorier
Klimat

Klimatångest

Vi har fått ett nytt begrepp, klimatångest. Ett begrepp vi instinktivt kopplar till Greta Thunberg. En person som på ett mirakulöst sätt fått världens uppmärksamhet och uppskattning. Men även hat och kritik. Det ligger i sakens natur. Tyvärr.

Min båtgranne på Öckerö hade synpunkter på henne. Han presenterade sig som forskare, kanske för att det skulle ge större trovärdighet i hans synpunkter. Hans synpunkter var milt uttryckt klimatskeptiska. Och Gretas segling till USA? Båten var allt annat än klimatsmart vid dess tillverkning, och det var bara ett jippo. Och hon var manipulerad av både det ena och det andra. Och så hade hon ju diagnoser…

Denne (självutnämnde?) forskare hade många belägg för att de vetenskapliga beläggen för klimatförändringen inte alls var så trovärdiga som det förespeglades. Bland annat tog han upp något han sett på nätet. Ett bevis för att vattennivåerna inte alls var på väg upp. Det fanns foton från en och samma plats nånstans i Bohuslän, där man kunde se att nivån faktiskt var lägre än, ja var det 40 år sedan. Man kunde se det på foton! Jag undrar om han hört talas om vattennivån varierar med lufttryck och vindar? Till och med tidvatten påverkar oss i Bohuslän.

Tyvärr slutade han aldrig att prata, hade jag inte sagt att jag var tvungen att gå hade jag nog stått där än.

HEJA GRETA!