Kategorier
Aktuellt Politik

Är vår demokrati i fara?

Det kan synas som en konstig fråga, men hade jag ställt samma fråga angående USA för 5-6 år sedan hade den nog känts lika absurd. USA? Demokratins bålverk? Inte då.
Idag är nog alla inte lika säkra på USA längre. Oavsett hur man beskriver händelserna 6 januari, så sände det kalla kårar längs min rygg och för miljontals andra. Och Trumps taktik att påstå att valet var riggat (eller kan det verkligen vara så att han faktiskt tror på det själv?) har börjat sprida sig till andra republikanska politiker. Då tänker jag inte bara på de som håller med av rädsla för att stöta sig med jättebabyn, -som ju har ett fast grepp om partiet, -eller att tappa väljare. Kalifornien går nu till nytt Guvernörsval. (Som i skrivande stund ser ut att ha befäst sittande guvernör)

Kalifornien har ett för mig ett lite märkligt system där de kan kräva nyval under mandatperioden om tillräckligt många medborgare kräver det. Detta skedde i år, anledningen var att den nuvarande Demokratiske guvernören Gavin Newsom uppfattats ha inskränk samhälleliga fri-och rättigheter genom hans ganska hårda Covidrestriktioner. Den republikanske huvudkandidaten som kände hur vindarna blåste, gick ut före valet och varnade för valfusk!
Det är nog ingen djärv gissning att detta kommer att upprepas framöver. Tyvärr inte heller att det kommer att erodera tilliten för demokratin.

I Sverige då? Nej, jag tror inte att vi befinner oss i en samma situation. Men det vore naivt att tro att det inte skulle kunna hända. Konspirationsteorier sprids lättare än maskrosfrön i dag med hjälp av sociala medier. Lägg till det ökande misstro till politiker, starka populistiska strömningar.

Så! Ta inte allt för givet.

Kategorier
Politik

Asylpolitik

I dagens GP får Filip Haugland (KD), en helsida på sida 4, debattsidan. Ingressen låter:

Sverige behöver en asylpaus – omedelbart.

Saxat ur artikeln:

Tills Sverige fått sina migrationsrelaterade problem under kontroll kan vi inte ödsla tid och pengar på att ta hit individer som hotar vår frihet, jämlikhet och trygghet, skriver Filip Haugland (KD).

Lite längre ner:

Så ser vi det igen. Horder av människor, mestadels unga män, som rör sig mot Europa. […] Gängkriminalitetens, hedersvåldets och islamismens lavinartade utbredning borde ha lärt oss vår läxa.

Lite som kuriosa letade jag upp KD:s partiprogram, där hittar jag bland annat:

Sverige kan bäst verka för en generös och human flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater. Asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller är viktiga gränsöverskridande politikområden. Därför bör EU:s medlemsländer ha en gemensam och generös flyktingpolitik, som tar hänsyn till människors skyddsbehov och där humanitära skäl väger tungt. (Min fetstil)

Att integrationen i Sverige har misslyckats är nog alla överens om. De problem Filip nämner som skäl för att pausa asylrätten; gängkriminalitet, hedersvåld och islamism, är konkreta problem. Därom råder nog consensus. Men om man tänker ett steg längre: Sverige har, bortsett från 2015 och 2016, tagit emot drygt 30 000 asylsökande per år. Utan att tråckla in sig i någon sifferexercis, så kan vi i alla fall vara överens om att andelen misshagliga personer enligt Filips definition är en bråkdel av de som har ansetts behöva skyddskäl.

Sen kan det även vara bra att komma ihåg att Sverige har anslutit sig till 1951 års Genèvekonvention som säger:
En person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan begagna sig av det landets skydd.[1][2] Flykting är även den som är statslös och som av ovannämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort. (Wikipedia).

Så, ett moratorium för asylinvandring? Då får vi nog säga upp Genevekonventionen på samma gång.

Länk till partiprogrammet hittar ni längre ned.

Uttrycket ”Race to the bottom” har fått ett nytt vattenmärke, inte högvatten dock.

SD får se upp! Det verkar som aktörer försöker tränga sig in till höger om dem.

KD Partiprogram

Kategorier
Aktuellt Politik

Är regeringskrisen över?

Med åren blir man mera tolerant men mindre observant

Rolf Fridholm

Ja, för denna gång verkar det. En underlig situation med en regering som inte har ett ordentligt riksdagsunderlag. Hoppande majoriteter är inget nytt. (S) har i modern tid aldrig haft egen majoritet, men klarat av att navigera med, i första hand, passivt stöd av (V). Januariöverenskommelsen var ju en ganska ohelig allians, och lämnade (V) utanför köttgrytorna. Med en ny partiledare förändrades spelplanen. Helt plötsligt var de inte lojala längre, utan tog strid för en fråga de tidigt sagt var omöjlig att rösta för. Samtidigt lämnade Sabuni och (L) lojaliteten till januariavtalet. Löven måste ha varit överraskad, det fanns nog inte på hans karta att detta skulle hända. Den gamle fackbasen med rykte om att vara en styv förhandlare.

Men det oväntade hände. Med all respekt för (V):s ställningstagande i sakfrågan, så handlade det nog mest för dem att inte agera dörrmatta längre. Eller? ”Politik är att vilja” som Palme sa långt tillbaka i tiden.

En gemensam nämnare är Sverigedemokraternas inflytande. Skall man eller inte samarbeta med dem? Och då handlar om realpolitik. Man må tycka vad man vill om SD:s bruna rötter, deras populistiska politik i stort, förmågan att få det mesta att handla om invandringsfrågor (jag ger mig f-n på att de få dagspriset på persilja att bli en invandringsfråga). Men faktum kvarstår: De har 62 mandat i riksdagen! På något sätt måste övriga partier förhålla sig till det. Man kan på moraliska grunder säga blankt nej till att ta i dem med tång. Likafullt har svenska folket givit dem 62 mandat. Demokratin, parlamentarismen är honnörsord för alla riksdagspartier, och svenska folket har accepterat SD. Ska vi då säga att, jo det gäller naturligtvis, men kanske inte för alla? Värderingar som kolliderar.

Sen är det ju naturligtvis lätt att peka finger på M, KD och L. Det var ju inte så länge sedan de alla uttalade kategoriskt att SD skulle hållas på armlängds avstånd. Men med regeringsmakten inom räckhåll kan man ju alltid dagtinga med sina övertygelser.

Att göra SD till martyrer gör förmodligen saken ännu värre, eller bättre beroende på vilken sida man står. Nästa gång har de kanske 70-80 mandat. Att släppa in dem i värmen? Man måste nog vara väldigt naiv om någon trodde att det inte skulle göra skillnad i praktisk politik. Med både (M) och (KD) som tagit några steg till höger efter partiledarbytena, har jag svårt att tro att Jimmie förblir passiv. Han kommer att ta chansen så här nära nästa ordinarie val att spänna musklerna.

Min inställning, ska man samarbeta med SD? Jag kan tyvärr inte önska SD ut ur riksdagen, inte heller få svenskarna att titta lite närmare på SD:s politiska gärning. Om jag satt i den politiska turbulensens centrum nu, skulle jag som den konflikträdda person jag är, lägga ned min röst.

Kategorier
Aktuellt Politik

Foliehattar

De viktigaste egenskaperna är ärlighet och uppriktighet, lyckas man förfalska dessa kan man komma långt.

Groucho Marx

Se upp med foliehattarna, de är inte längre vad de var.

I går lyssnade jag på P1:s program konflikt, titeln var ”Konspirationspandemin.” Om ni bara ruskar på huvudet, tänker att, Ja sådana har det alltid funnits, det är mest synd om dem själva så finns det anledning att lyssna på det programmet. Det handlar om mer, och mycket allvarligare saker i dag.

En kort notering finns även på nätmagasinet Opulens kring fenomenet.

Kategorier
Politik Privat

Kvinnodagen

Det förgågna kommer aldrig igen. Men det återupprepar sig.

8:e mars

Internationella kvinnodagen instiftades 1910 av av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Det är kanske ett faktum som vissa feminister som förkastar socialism inte känner till. (Ja, jag raljerar lite) Oavsett, var det en viktig milstolpe för den kommande feminismen. Nu var inte 8 mars den dag som var gemensam ursprungligen, det datumet kom först 1978 på FN:s initiativ.

Oavsett, nio år senare, 1919, föddes min pappa. Så under de sista dryga 40 åren har han inom familjen fått dela den dagen med kvinnorörelsen. Nja, han dog 2003, så bara under 25 år. Men jag tror inte att han kände någon konkurrens.

Nu kan jag inte fråga honom längre (F-n vad mycket som man skulle ha velat fråga, egentligen), men jag är helt övertygad att han skulle vara helt bekväm med feminismen.

Ordet feminism var nog inget han tänkte så mycket på. Men jag skulle nog våga påstå att han stod upp för de fundamentala rättigheter som kvinnorörelsen kämpat för. Född in i arbetarrörelsen på den tid den var radikal, inte bara sugen på makt, är jag helt säker på att han skulle ha stöttat feminismen som den definierades från början. I dag, med de skarpa kanterna i debatten? Tveksamt. Jag är visserligen partisk, men han var socialdemokratin trogen i dess ursprungliga form, och där fanns nog inte utrymme för den hätska debatten.

Oavsett. I dag var jag på Toarps kyrkogård, tände ett ljus för honom. Talade om för honom att jag saknar honom, saknar att kunna diskutera med honom. Men även att få ett tydligare svar på vem han var bakom sin mask. Han var, som förmodligen även jag kan beskyllas för, inte speciellt öppen med sina känslor.

Hade vi kunnat prata om sådant? Jag kommer naturligtvis aldrig att få något svar, men om jag hade haft modet att ställa frågorna, så tror jag faktiskt det.

Men jag älskar dig fortfarande.

Kategorier
Politik

Migration

Sanningen och förnuftet är sällan ovänner (Drottning Kristina)

En gång, för något som nu känns som väldigt länge sedan, strax före flyktingvågen 2015, sedan fick jag en bok i julklapp. ’ Nyttiga Människor’ av David Qviström. En reportagebok om migranter, gränser och människosyn. (ISBN 978-91-27-13818-6)

Om man är intresserad av immigration som fenomen, ur ett mänskligt perspektiv, och inte enbart som politisk och ekonomisk belastning, är den fortfarande värd att läsa. Orsakerna till flyktingkrisen har inte förändrats bara för att Riksdagspartierna har ändrat uppfattning.

I samma veva hade Borås kommun bjudit in honom till en av sina kulturdagar, där han utvecklade hur han såg på detta. En fras som etsade sig in hos mig var att ’Han hoppades att den pågående flyktingkatastrofen inte skulle leda till ett ”race to the bottom!” Alltså att inte stater inom EU, politiska partier i Sverige skulle bjuda ”under” varandra. Att övertrumfa i kampen att vara mest restriktiv. Tendenserna fanns redan. Och vi vet ju all vad som hände.

En av de mer bisarra utspelen på senare tid kommer från en tidigare flykting, Liberalernas Nyamko Sabuni. Hon tar en formulering i en kommande proposition som intäkt för ökad invandring. Då lämnar Liberalerna januarisamarbetet! Något sådant fanns minsann inte med i förutsättningarna för gemensam budget. Moderaterna har tidigare i samma fråga sagt att (S+MP) försöker citat: ”under kuppliknande former försöka få igenom en kraftigt ökad invandring från tredje världen.”

Nu verkar det i och för sig att detta märkliga försök att krypa ur januariavtalet blivit en belastning för henne. Inom politiken finns inga absoluta lagar.

I betänkandet finns ett förslag om humanitär skyddsgrund för synnerligen ömmande omständigheter, vilket L står bakom. Men i tilläggsförslaget har det ändrats till särskilt ömmande omständigheter, vilket inte är ett lika stramt villkor för att få permanent uppehållstillstånd.

Race to the bottom har fått ett nytt lågvattenmärke!

Kategorier
Aktuellt Politik

Saknar Trump

Svin njuter av gyttja mer än rent vatten. Herakleitos

Missförstå mig rätt, jag saknar inte Trump som president, inte som någon som effektivt delar ett land i halvor som får dem att avsky varandra.

Jag saknar att läsa om hans fantastiska uttalanden, hans famösa lögner, om hans enorma narcissistiska värld. Jag saknar att börja dagen över en kopp kaffe och se vad för galenskap han åstadkommit under natten. Nu har han inte ens Twitter! Ge honom det igen. Jag får för mycket tid över nu!

Nu är det Biden, och det är väl bara en smula mer exalterande än Bernie Sanders.

För första gången i mitt liv har jag fått en liten (ja liten) förståelse för varför folk läser Hänt i Veckan, Damernas värld och liknande. Att skvaller fyller en funktion hos oss. Inte att den speglar våra mest ädla motiv, men kanske några av de mest fundamentala?

Kategorier
Aktuellt Politik

Är det över nu?

”Om möjligheter inte knackar på, bygg en dörr.”

Biden är äntligen på plats! Han är ingen frälsare, men kanske kan göra USA befolkning lite mindre arga på varandra, kanske lite mer samarbetvilliga?.

Fan trot, men att Trump är borta är ändå värt en skål!

Kategorier
Politik

Demokrati

DET ÄR ETT TANKEFEL ATT TRO ATT VÅR BESKÄRDA DEL ÄR TILLDELAD OSS LIKA

Begreppet demokrati har hamnat i blickpunkten på ett annorlunda sätt den sista veckan, jag tänker naturligtvis på upploppen i USA, när fanatiska anhängare till Trump stormade in i Capitolium.

Vid morgonkaffet i dag så började jag fundera lite över demokratibegreppet, att det är något som man varken kan ta för givet, eller ens vara helt överens om vad det är.

Ordet kommer ju som de flesta vet från grekiskan, jag citerar Wikipedia:demos, folket, och kratos, styre, med den ungefärliga betydelsen ”folkstyre”. Men demokratin i det antika Grekland, var ju inte direkt en demokrati i den bemärkelse vi känner den. Det var ju bara ett fåtal av de som levde i Grekland som hade rösträtt. USA, demokratins högborg enl. egen utsago, drogs ju med samma problem fram till inbördeskriget. Slavar var ”lös egendom” och hade samma rösträtt som hästarna som deras ägare satt på. Även i dag i USA, så är det en del begränsningar i rösträtten, och vissa politiker jobbar aktivt med att begränsa den ytterligare. Men det är inskränkningar på marginalen, i princip så är det allmän rösträtt i USA.

Demokrati som vi ser den är ju inte ens i närheten av hur det ser ut i många andra länder, likafullt benämner de sig som demokratier. Det är alltså inte hugget i sten. Visst, vissa länder som gamla DDR; Östtyskland kallade sig demokrati. I det fallet är väl knappast ens hårdföra Marxister längre beredda att kalla det demokrati? En glidande skala alltså. Men någonstans passerar man en linje där vissa fundamentala principer finns, demokratibegreppet faller på plats: Allmän rösträtt, styrelseformer stadfästa i grundlagar och yttrandefrihet. Men även här finns olikheter som vi svenskar kan rynka på näsan åt.

Men så finns det en annan aspekt på demokrati: Vem kan man rösta på? I Sverige kan i princip vem som helst starta ett parti och ställa upp i val. Att sedan de etablerade partierna har ett givet företräde, en genuin partiorganisation, lojala ledarsidor, men även att de nyttjar ett generöst bidragssystem, som partier utanför Riksdagen inte kan räkna med, är ett faktum. Jag tror inte att det är något som vi funderar så mycket över, men det blir ändå en liten, liten inskränkning i demokratin. (Som jag i och för sig tror inte går att komma ifrån)

Tillbaka till USA, USA med dess personkampanjer och kampanjfinansiering. Här är personen i centrum på ett helt annat sätt än i Sverige. Och kampanjerna är inte direkt gratis. De finansieras ju primärt av företag och privatpersoner. Och det är en mångmiljardindustri. Jag hittade inte siffror för årets val, men 2008, då Obama vann, då spenderades totalt, (alltså inte bara presidentvalet) 5,3 biljoner kr! Sveriges samlade budget för 2019 var 0,9 biljoner! Sveriges samlade statliga utgifter för 6 år rymdes alltså i dessa enorma summor. Svindlande?

Tillbaka till demokratibegreppet igen. Det finns åtminstone två tydliga negativa sidor av av ett sådant system:

– Begränsningen av möjliga kandidater.

– Eftersom det handlar om donationer, inte minst från företag och inflytelserika personer, kan man nog förvänta sig att de vill ha något tillbaka? Alla är nog inte filantroper.

Men! Demokratin är värd att försvara! Än har inget bättre system presenterats.

Kategorier
Aktuellt Politik

Valet inte över?

Allt som stiger oss åt huvudet är inte framgång

Strax efter USA:s presidentval skrev jag här att jag förväntade mig kaos i det stora landet i väster. Hade jag hemfallit åt populism hade jag kunnat säga: ”Vad var det jag sa?”

Men, nej. Mycket hade jag kunnat räkna med, men inte detta. Låt oss nu bara hoppas, men det blir nog bara en from förhoppning, att saker och ting kommer att normaliseras igen.