Kategorier
Aktuellt Politik

Valet är över

Valet är över, och vi får en ny regering, det hör till demokratins spelregler.

Jag fann för övrigt en tänkvärd artikel i GP dagen efter valet, skriven av Hynek Pallas på kulturredaktionen, ”Det sorgligaste är att ni inte bryr er”. Den fångar på ett bättre sätt än vad jag skulle kunna åstadkomma essensen i vad som hänt i svensk politik under det senaste decenniet. (Jag hoppas att det inte är en låst artikel)

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vilka bevekelsegrunder som ligger bakom de skiften i röstandet som skett. Lag och ordning, brott och straff var huvudtemat, inte som man skulle kunnat tro, miljö samt sjuk- och äldrevård. Det visade sig att SD framför allt växte i landsbygdskommuner, i de större städerna inte alls på samma sätt, de till och med backade på vissa orter.

Då kommer tiotusenkronorsfrågan i kategorin paradoxer:

Var, geografiskt, finns primärt den grova brottsligheten och det dödliga våldet? Var är det störst risk att drabbas själv? Ja, ni vet ju svaret, men varför ökar SD (och även deras stödpartier) mest på orter som är tämligen förskonade från eländet?

Kategorier
Aktuellt Politik

De andra

Jag läste en bok förra veckan, ’De andra’ av Toni Morrison. Den behandlar de svartas situation från slav tiden och framåt utifrån ett vi-och-dom perspektiv. Sedan tar hon även upp hur litteraturen behandlat ämnet.

Toni Morrison

De andra, Vi och dom. Ett epitet jag tycker stämmer bra in på hur stora delar av den svenska valrörelsen gestaltar sig i år. Ett axplock på vad jag menar:

  • Liberalerna vill ha obligatoriskt språktest för tvååriga barn, allt för att fånga upp barn med bristande svenskkunskaper. (Ja, ni läste rätt, det var tvååringar) Om det uppfattas som risk att de inte kan lära sig svenska blir det obligatoriskt att skicka dem till förskolan. Om föräldrarna inte hörsammar detta kan orosanmälan bli aktuellt.
  • Moderaterna i Stockholm förklarar frankt via Irene Svenonius (det var hon som fick lite jävsproblematik i skandalen kring nya Karolinskas bygge) att barn i problemområden skall ADHD-utredas redan i förskolan, allt för att minska risken för att utagerande tonåringar skall rekryteras till de kriminella gängen.
  • Kristdemokraterna vill DNA testa asylsökande.
  • Sverigedemokraterna har ännu inte kommit med något nytt i frågan, kanske det räcker med deras tidigare program? Men om de skall toppa detta får de ta i ordentligt. Deras budskap om att bron mellan Rinkeby och Sundbyberg borde rivas trodde jag först var en metafor. När jag insåg att de menade allvar, ja då har de nog toppat ändå.

Om jag skall se förslagen välvilligt (bortsett från bron då) så är väl syftet att bryta segregationen, att försvåra för kriminella. För syftet kan ju knappast vara att öka förtroendet för politiken, något som också är en bristvara i utanförskapsområden. Men för mig blir det mest ett ”De andra” perspektiv som dröjer kvar, och det får mig att känna kalla historiska vindar dra in över landet.

Kategorier
Aktuellt Politik Trump

FBI slår till!

Jag har varit näst intill oanständigt begeistrad av vad Trump gjort med USA, för att inte tala om hans personlighet. Och hur är det möjligt att han kan fortsätta med sitt inflytande på partiet, ja inte bara det, utan även stor del av det politiska livet? Visserligen har tumskruvarna skruvats åt succesivt allteftersom utskottsförhören fortskridit i parlamentet, men få har nog på allvar trott att han ska behöva stå upp för, och betala priset för sina gärningar.

Men så! I natt tog sig ett hundratal FBI agenter in för att göra husrannsakan hos Trump. Varför? Det spekuleras fortfarande, men att han skulle ha tagit med sig hemliga dokument när han lämnade Vita Huset är vad man allmänt tror. Oavsett, nu äntligen börjar det röra på sig på allvar. Jag får en liten Déjà vukänsla av när min vän Johan och jag liftade runt i USA 1973 och Watergateskandalen briserade.

Youtube är en källa till både det ena och det andra, men vill man följa nyhetsflödet från USA är det en bra sådan. Tv-kanalen MSNBC är en del av den radikala vänsterrörelsen, allt enligt Trumps supportrar (I Sverige skulle den nog knappast få samma epitet) och de har haft väldigt många nyhetsinslag där de är kritiska till Trumpworld. En av de nyhetsankare jag med nöje följer är Rachel Maddow. Hon har en förmåga att, med glimten i ögat, häckla Trump. Jag skickar en länk till dagens inslag, och skadeglädjen över att FBI tog sig in hos Trumps Mar a Lago var obetalbar.

Klicka på bilden för inslaget

Tyvärr lär vi nog inte få se ett liknande scenario i Moskva.

Kategorier
Aktuellt Politik

Politik är att vilja

Hjalmar Branting vänder sig nog i sin grav nu, för att inte tala om Mäster Palm. Åtminstone hoppas jag att de gör det, annars blir jag besviken. Per-Albin roterar nog mindre, han var ju så diplomatisk att han klarade av att hålla Sverige undan Hitlers knektar. Visserligen till bekostnad av undergivenhet, förlåt ”Diplomatisk finess”, mot Tredje Riket, men ändå. Sedan passade han på att lämna ut Balter till Stalins bödlar av bara farten. Och nu gör Magdalena Andersson ett försök med ett nytt illusionsnummer i den högre skolan för att försöka blidka Erdoğan och svenska folket.

Jag skall inte måla fan på väggen, men hade jag varit kurdisk aktivist i Sverige i dag, hade jag nog funderat allvarligt på hur jag skulle agera.

Ordet kovändning har fått en ny dimension. Att Socialdemokraterna skulle vända i dess syn på 200 års alliansfrihet nästan över en natt, var för mig nästan lika otänkbart som att Putin skulle starta krig mot Ukraina. Politik är att vilja sa Olof Palme, och det kanske är rätt beslut att söka medlemskap i NATO. Jag vet inte, lika lite som det funnits en debatt kring frågan. Men vad ville egentligen partiet? Och hur hade Palme tänkt kring Erdoğans politik?

Nu är jag inte medlem i partiet, var det inte ens som den sista ordföranden i Dalsjöfors SSU, och jag har inte heller röstat på dem sedan dess. Men om jag varit det, hade jag lämnat in ansökan om utträde i dag.

En högst personlig reflektion kring kovändningen är att Kristersson genom att göra NATO-medlemskapet till en valfråga vann den striden, men han förlorade samtidigt det momentum han sannolikt önskade i valrörelsen.

Nu var det inte bara (S) som kovände, även SD gjorde det under vånda. Förmodligen samma vånda hade de att acceptera att ta emot ukrainska flyktingar. Men i den mån en svekdebatt finns klarar SD sig bra, de är inte speciellt intressanta jämfört med regeringens handlingar.

Kategorier
Aktuellt Litteratur Politik

Skröna i Fablernas värld

Pelle Svanslös hade varit ordningsman i klassen länge nu och var personligen helt övertygad om att han var den mest lämpade för uppdraget. Inte helt utan stolthet hade han låtit rektor hänga ordningsmannamedaljen runt sin hals förra hösten. Valet hade visserligen inte varit enhälligt, men efter en period av ränksmidande stod han ändå där till slut med den tunga medaljen dinglande framför sin runda mage.

Men som så mycket annat här i livet varar inget för evigt och vid nästa termins början skulle han bli tvungen att acceptera ett nytt val av ordningsman. En som verkligen ville få till en förändring var Måns. Han vädrade förändringens vindar efter att förr ha varit total paria nu helt plötsligt fick vara med på, om inte alla, så åtminstone många fester utanför skolan. Även om hans självbild blev en aning uppblåst av detta nya insåg han att hans popularitet inte kunde mäta sig med Pelles. Men om han spelade han sina kort väl kunde han kanske bli vice ordningsman? Att det var Fritz som spelade förstafiolen i utmanandet av Pelle visste han, men Frida hade ju ändå uppvaktat honom några gånger, ett faktum han slickade i sig med god aptit, så kanske? Så här gällde det att vara förberedd.

”Jag ska krångla till det för Pelle” sa Måns en dag när han fikade med Bill och Bull.
”Att krångla till det verkar vara en god idé” sa Bill.
”Krångel är jättebra” sa Bull.
”Jag tror vi ska göra oss av med reservordningsman Trisse redan nu” sa Måns.
”Det är rätt tid för det” sa Bill.
”Vänta verkar dumt” sa Bull.

Sagt och gjort. På klassens oroliga timma nästkommande fredag ställde sig Måns upp och förklarade med harm i rösten att Trisse hade förverkat sitt förtroende. Som förevändning tog han upp det beklagliga faktum att råttorna i källaren fortfarande var kvar. Bill och Bull var tysta, men nickade instämmande. Någon påpekade försiktigt att råttorna hade bott där så länge man kunde minnas, och var det verkligen Trisses fel? Sådana ytliga argument viftades lätt bort och till mångas förvåning stegade Måns i väg till rektor med ett papper där han krävde att Trisse skulle skiljas från sitt uppdrag. (Han använde inte just de orden, och rektor hade besvär att tolka vad som stod på det skrynkliga pappret) För att inte riskera att bli bortglömda skyndade sig Fritz och Frida efter Måns i den långa otäcka korridoren fram till rektorns kontor, där de sedan stod och nickade bifall till Måns petition.

Rektor insåg att det var hans plikt att ta upp det i klassen vilket skedde på måndagen, en omröstning skulle ske. Döm om allas förvåning, inte minst Frida och Fritz, när Pelle vägrade vika ned sig. Skulle Trisse gå, följde han med också! Förvirringen blev total och Frida till och med kom med ett kompromissförslag som ingen riktigt fattade vad det innebar.

Klassen fick rösta och Pelles falang vann en knapp seger. Måns drog sig tillbaka och slickade sina sår, skyllde på att klassen var omogen, inte förstod dess bästa. Råttorna glömdes tillfälligt bort, och Fritz och Frida ångrade i hemlighet att de lierat sig med Måns, hoppades på att debaclet skulle vara glömt till höstterminen.

”Jag gjorde i alla fall ett försök” sa Måns.
”Ett försök var vad du gjorde” sa Bill
”Vad var det du försökte?” sa Bull.

Kategorier
Aktuellt Politik

Sanningssägare

Richard Nixon, den amerikanske presidenten som fastnade i Watergateträsket och insåg att han gjorde bäst i att avgå. Kring honom fanns det en skröna om hur man kunde avgöra om han talade sanning eller inte då han kunde ses på TV.

  • Om han kliar sig på hakan, då talar han sanning.
  • Om drar handen genom håret, ja då talar han också sanning.
  • Om han rynkar panna, också sanning.
  • Men, om han rör på läpparna, då ljuger han.

Om man skulle föra över samma anekdot på Putin? Då blir det tyvärr inga satser med sanning. Enda tillfället han inte ljuger är nog när han sover. Och han har nog problem med sömnen också.

Kategorier
Politik

BRAINSTORMING

Jag kan inte se någon annat än brainstorming som förklaring till den oerhörda uppfinningsrikedom som politiska partier just nu har när det gäller att komma på nya lagar, längre straff, inskränkningar i fångars liv mm. Det sista var (M):s förslag för tvingande deltagande i avhopparverksamhet som rekvisit för att kunna få permission och straffreduktion. Jag kan framför mig se ett antal dystra män (ja det är nog förmodligen mest män) sittande i en rökig källarlokal och verkligen vända in och ut på sig i försök att komma på nya djärva förslag, mer restriktiva idéer.

Det enda positiva är väl att snart sinar nog förmågan att komma på något nytt, något som får oss väljare att lystra, om än bara tillfälligt. För om de då inte resignerar totalt, utan fortsätter spåna på samma tema, så borde det väl någon gång dyka upp förslag på hur man kan täta läckorna i stället för att bara skaffa större och mer imponerande pumpar? Sådana förslag som tex. polisen efterfrågar.

Kategorier
Aktuellt Politik

Peace in our time

Neville Chamberlain, brittisk premiärminister 1937 – 1940, besökte Tyskland och Hitler 1938 för att tillsammans med Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien skriva under det som kom att kallas Münchenöverenskommelsen. Avtalet innebar bland annat att Tjeckoslovakien skulle avträda det tyskspråkiga så kallade Sudet landet till Tyskland.  Chamberlain återvände till London viftande med avtalet, och förklarade frankt att han hade blidkat Hitler för garantera ”fred i vår tid”.

Hur det blev med det är kanske den mest tragiska perioden i vår gemensamma historia. (Det är väl naturligtvis inte lika tragiskt, men tillräckligt, att det finns personer i dag som hyllar det som skedde)

I dag återvänder inte ministrar efter möten i Kreml med samma optimistiska toner, men det som var Sudet landet 1938 känns igen i Ukraina i dag. Själv håller jag andan.

Kategorier
Aktuellt Politik

Friskolor

Det är valår i år, och debatten om friskolors vara eller inte vara dyker upp på ett tydligare sätt. Inte för att jag tror att det kommer att bli någon huvudfråga, så lurar den ändå där i bakgrunden.

Då kommer det troligen mest handla om stora skolkoncerner ska få lov att kapitalisera på våra skattepengar. Då är det mest en ideologisk fråga, och skiljelinjen i politiken kommer inte att ändras bara för att det är val. (För Socialdemokraterna blir det väl nån form av urvattnad linje två?). Men en annan vinkling har också dykt upp på ett tydligare sätt: Dess påverkan på samhället i stort, och i synnerhet för utanförsskapsområden.

För några veckor sedan stack den nya skolminister, Lina Axelsson Kihlblom, ut hakan och pratade om segregationen och friskolornas roll där. Hon påstod helt fräckt att de har en negativ inverkan. I en debattartikel vågade hon till och med hävda att Reinfeld hade ansvar för skolskjutningarna. Självfallet ryckte några ur M-toppen ut och sa att hon blandade bort korten.

Kihlblom är inte en politiker i grunden, hon har i stället varit en framgångsrik skolledare i ett utsatt område i Södertälje, och lyckats väl. Så det hon säger är inte taget ur luften. Och för att vara helt ärliga, oavsett om vi är för eller mot friskolor, så måste vi nog inse att ett fritt skolval påverkar integrationen negativt. Skolpengen är dessutom så finurligt utformad att den inte betalas ut efter behov, utan per huvud. Så om en kommun får problem genom att elevunderlaget sviktar (kommunen har skyldighet att erbjuda undervisning, det har inte friskolorna) eller skolan har särskilda utmaningar och man skjuter till mer medel. Ja, då ska friskolan ha lika mycket mer. Verkar det vettigt?

Men i dag, 31 jan, såg jag en artikel i GP där sociologen och författaren Maria Törnqvist sammanfattade problematiken på ett lysande sätt. Rubriken var:

Så hänger gängvåldet ihop med friskolorna.

Den är klart läsvärd oavsett på vilken sida man står i frågan.

Kategorier
Litteratur Politik

Litteraturnedslag

En och annan kanske tänker att jag är lite konspiratoriskt lagd angående vad jag skrev om SD:s politik förra veckan, att jag målar fan på väggen. Låt oss hoppas att ni som ser det så har rätt.

Slumpen är ingen tillfällighet?

Förra veckan avslutade jag en bok som ger en dystopisk bild av hur det skulle kunna se ut i en, inte alltför avlägsen framtid i vårt kära fosterland, ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar” av Johannes Anyuru. Han sitter ofta i Babels författarpanel, och jag blev nyfiken på vad han skrivit. Jag fann en driven författare som beskriver ett Sverige där demokratin ersatts av en ideologiskt ren stat. En författare med mycket god språkkänsla, som försöker varna oss för hur det skulle kunna gå. Men framför allt är det en roman med framåtdriv och vackert språk.

%d bloggare gillar detta: