Kategorier
Privat

Die Epidemi

När kommer nästa nummer av Die Epidemie ut?”

En röst i telefonen sa saker som inte fullt stämde med verkligheten, men ändå kändes bekant. Rösten kände jag inte igen, men det tog några sekunder innan jag greppade vad ”Die Epidemie” stod för. Det var en skoltidnings namn på Borås Praktiska Realskola. Året måste ha varit 1965, eller 1966. Och personen som startade den var undertecknad!

Det var en gammal klasskamrat, Bengt H, som ringde. Vi hade väl inte setts eller hörts på närmare 50 år, men på nåt sätt hade han hittat ett gammalt nummer av tidningen, och letat reda på mitt telefonnummer. Lika oväntat som trevligt. Jag letade själv och hittade ett eget nummer i källaren, de andra har väl försvunnit i en mina allt för många flyttar. I hans nummer stod det dessutom att redaktionen skulle utökas med två personer, han själv och Hans B.

Det löftet sveks tyvärr, men vi var överens om att ett senkommet redaktionsmöte när pandemin så tillät, vore trevligt.

Tidningen i sig var klart besjälad av den Amerikanska tidningen MAD som då hade hittat till Sverige. ”Sjuk humor” som mina föräldrar kallade det. Kul humor var närmare sanningen enligt mitt förmenande. Oavsett blev det inte så många utgåvor, men jag sänder en tacksam tanke till vår studierektor som till och med gav oss ett litet krypin i nån fönsterlös källarlokal att fungera som redaktion.

Så Bengt har nu påmint mig om att jag kan lägga till Chefredaktör till mitt CV. Kanske inte i samma paritet som min farbror Börje, men ändå!

Jag ser fram mot det kommande redaktionsmötet, något försenat, men spännande.

Kategorier
Covid Privat

Tar det aldrig slut?

För en dryg vecka sedan konstaterade jag här att även jag drabbas av Covid. Men, med lätta symptom, och gott hopp.

Nu börjar jag jag bli innerligt trött på skiten. Hög feber fortfarande, och allmäntillstånd lite risigt. Jag besökte min VC i går, blev undersökt, varpå de skickade mig vidare till akuten på Östra. (Premiär för ambulanstransport!) Men ett antal prover av olika slag senare skickade de hem mig med uppmaning om att hålla koll på förändringar.

Kategorier
Covid Privat

Corona på allvar

Mamma gick bort i söndags i Covid19. Hon låg på Sjukhuset i Borås i knappt två veckor innan hon somnade in. Jag var där mest hela veckan, och sov i hennes rum sista tre nätterna.

Det blir bra för samvetet, men inte för hälsan. Jag lyckades nämnligen dra på mig samma skit själv. Fick positivt provsvar i dag. (Vad är positivt med det?)

Men så här långt, på fjärde dagen, är det väldigt milda symptom. Lite feber, torrhosta och en aning om att luftrören är irriterade.

Så, jag håller tummarna att det inte blir mer än så.

Kategorier
Politik Privat

Kvinnodagen

Det förgågna kommer aldrig igen. Men det återupprepar sig.

8:e mars

Internationella kvinnodagen instiftades 1910 av av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Det är kanske ett faktum som vissa feminister som förkastar socialism inte känner till. (Ja, jag raljerar lite) Oavsett, var det en viktig milstolpe för den kommande feminismen. Nu var inte 8 mars den dag som var gemensam ursprungligen, det datumet kom först 1978 på FN:s initiativ.

Oavsett, nio år senare, 1919, föddes min pappa. Så under de sista dryga 40 åren har han inom familjen fått dela den dagen med kvinnorörelsen. Nja, han dog 2003, så bara under 25 år. Men jag tror inte att han kände någon konkurrens.

Nu kan jag inte fråga honom längre (F-n vad mycket som man skulle ha velat fråga, egentligen), men jag är helt övertygad att han skulle vara helt bekväm med feminismen.

Ordet feminism var nog inget han tänkte så mycket på. Men jag skulle nog våga påstå att han stod upp för de fundamentala rättigheter som kvinnorörelsen kämpat för. Född in i arbetarrörelsen på den tid den var radikal, inte bara sugen på makt, är jag helt säker på att han skulle ha stöttat feminismen som den definierades från början. I dag, med de skarpa kanterna i debatten? Tveksamt. Jag är visserligen partisk, men han var socialdemokratin trogen i dess ursprungliga form, och där fanns nog inte utrymme för den hätska debatten.

Oavsett. I dag var jag på Toarps kyrkogård, tände ett ljus för honom. Talade om för honom att jag saknar honom, saknar att kunna diskutera med honom. Men även att få ett tydligare svar på vem han var bakom sin mask. Han var, som förmodligen även jag kan beskyllas för, inte speciellt öppen med sina känslor.

Hade vi kunnat prata om sådant? Jag kommer naturligtvis aldrig att få något svar, men om jag hade haft modet att ställa frågorna, så tror jag faktiskt det.

Men jag älskar dig fortfarande.