”När kommer nästa nummer av Die Epidemie ut?”
En röst i telefonen sa saker som inte fullt stämde med verkligheten, men ändå kändes bekant. Rösten kände jag inte igen, men det tog några sekunder innan jag greppade vad ”Die Epidemie” stod för. Det var en skoltidnings namn på Borås Praktiska Realskola. Året måste ha varit 1965, eller 1966. Och personen som startade den var undertecknad!
Det var en gammal klasskamrat, Bengt H, som ringde. Vi hade väl inte setts eller hörts på närmare 50 år, men på nåt sätt hade han hittat ett gammalt nummer av tidningen, och letat reda på mitt telefonnummer. Lika oväntat som trevligt. Jag letade själv och hittade ett eget nummer i källaren, de andra har väl försvunnit i en mina allt för många flyttar. I hans nummer stod det dessutom att redaktionen skulle utökas med två personer, han själv och Hans B.
Det löftet sveks tyvärr, men vi var överens om att ett senkommet redaktionsmöte när pandemin så tillät, vore trevligt.
Tidningen i sig var klart besjälad av den Amerikanska tidningen MAD som då hade hittat till Sverige. ”Sjuk humor” som mina föräldrar kallade det. Kul humor var närmare sanningen enligt mitt förmenande. Oavsett blev det inte så många utgåvor, men jag sänder en tacksam tanke till vår studierektor som till och med gav oss ett litet krypin i nån fönsterlös källarlokal att fungera som redaktion.
Så Bengt har nu påmint mig om att jag kan lägga till Chefredaktör till mitt CV. Kanske inte i samma paritet som min farbror Börje, men ändå!
Jag ser fram mot det kommande redaktionsmötet, något försenat, men spännande.