I går skulle jag ta mig hem från Bagaregården till Hisingen. Det finns fem olika sätt att korsa vattnet som skiljer platserna åt: Älvsborgsbron, Hisingsbron, Tingstadstunneln, Marieholmstunneln och Angeredsbron. Normalt är Tingstadstunneln det bästa sättet, men i dag är inte så mycket normalt med trafiken i Göteborg. Det gäller speciellt om man närmar sig området mellan Olskroken och Centrum. Av Tingstadstunneln är bara ett av rören öppna för trafik i dag, Trafikverket renoverar den gamla trotjänaren och det kommer att ta ytterligare ett år innan den är klar. Samtidigt öppnar Västlänken ett enormt hål i marken norr om Centralen vilket inte gör logistiken enklare.
Den nya Marieholmstunneln är det alternativ jag brukar använda. Men i går tänkte jag att det skulle vara kul att använda den nya fina Hisingsbron. Jag har kört den från andra hållet, det är en vacker bro, och det är smidigt. Så i stället för att först åka E20 österut till Munkebäcksmotet, (att köra åt fel håll känns alltid galet) därefter runda trafikplatsen och sedan köra västerut mot tunneln, så tog jag riktning Centrum direkt vid Gamlestadsmotet. Jag höll mig i filen som angav Centrum (jag hade först trott att jag kunde köra Odinsgatan, men blev fundersam när det skyltades Olskroken åt det hållet). Jag insåg att jag nu befann mig riktning söderut på E6. Centrum fanns kvar i skyltningen, och jag körde av vid Ullevi, fortsatte rakt fram och kom till slut till Stampbron. Där hade jag tre alternativ:
1 Vänster ut i Allén som skulle ha tagit mig till Järntorget.
2 Rakt fram mot Brunnsparken
3 Höger mot Centralen.
Eftersom bron ligger kloss an mot Centralen så blev det nr 3 jag valde. Kom snart (ett relativt begrepp) fram dit, hade lite besvär med filbyten och nu började det bli lite intrikat. Det som i min begränsade skalle var ”rakt fram” (så såg det ut mot den gamla bron) var nu en väg mot Nordstans parkeringshus. Alternativet var vänster mot Brunnsparken och det kändes väldigt osäkert.
Då dök det upp ett par minnesbilder. Min äldsta dotter hade ringt mig nån gång under året och frågat hur i h-e hon kunde komma till Lilla Bommens konferenscenter med bil. (Hon hade tagit bil för att hon ville vinna tid). Jag var osäker eftersom jag undvikit att köra bil i området. Hon landade också till slut i parkeringshuset, och kom en halvtimma sen till mötet.
Men det var bara att köra på, att stanna och fråga någon hade nog inte blivit helt uppskattat av de var bakom mig. Lite naivt trodde jag att det var en ”genväg” genom huset. Om jag var blind vet jag inte, men någon skyltning hann jag aldrig se. Genvägen tog mig upp i huset, jag körde i den spiralformade rampen innan jag halvt panikartat kunde ta av på plan två.
Då dök ett nytt minne upp. En insändare (jag tror det var i DN) från någon skulle hämta en person från centralen med bil. Denne någon blev också försenad efter att till slut givit upp och parkerat bilen i parkeringshuset för att därefter gå till centralen. Lätt uppgiven såg jag till slut en pil med rubriken ”Utfart” och så började resan nedåt, samma spiral fast åt andra hållet. Då slog det mig, jag har ju ingen parkeringsbiljett! Finns det en bom som inte släpper ut mig om det saknas? Det gjorde det tack och lov inte, och jag befann mig plötsligt på Östra Hamngatan! Så, i viss mån kan jag betrakta det som en genväg, jag åkte i alla fall in på ena sidan och ut på andra. Sedan var lätt som en plätt, jag kom upp på bron till slut, och kom hem en halvtimma försenad.
Jag har hört ordet stresstest i olika sammanhang, detta måste vara Trafikverkets och stadens d:o för bilisterna. Via Google maps undersökte jag senare om det funnits någon möjlighet att åka över bron utan att ta ”genvägen” via Nordstans parkeringshus. Det gjorde det. Om jag kört runt Gamlestaden hade jag till slut kommit från rätt håll. Nästa gång kommer jag att älska att runda Munkebäckmotet från fel håll.