Snart har vi nått vintersolståndet. Det är inte bara när man bläddrar i tidningarnas rubriker som det känns som mörkast, astronomiskt är vi snart där.
Apropå tidningar så stannade jag upp vid en bokrecension idag: Min kropp” av Emily Ratajkowski. En modell jag aldrig hört talas om, men som skrivit en bok om vad skönhet har betytt för henne.
Bild hämtad från Göteborgsposten utan tillstånd
Ett citat ur boken jag fastnade för var skrivet av konstteoretikern John Berger: ”Du målade en naken kvinna eftersom det behagade dig att se på henne, du satte en spegel i hennes hand och döpte målningen till Fåfänga”. Det vackra förpassas till att bli ett objekt.
Tänkvärt.
Till sist, jag tycker synd om Johan Persson. Kommer ni ihåg den bleke killen på skolgården som gjorde allt för att komma in i det tuffa gänget? Som sedan skrattade bakom hans rygg. Även om han, fysiskt, är en rese så blir nog hans eftermäle inte lika storslaget. Bland Liberaler i allmänhet, och de som inte var kåta på ministerposter i synnerhet, framstår han nog inte som en frälsare om fyra år.
Det som länder honom till heder är att han var modig nog, -eller var det en lapsus?- att medge att vallöften har en ”bäst före datum” fram till valdagen. Och skall vi vara ärliga har det gällt alla regeringar till dags dato, om än lite tydligare i år.
… var namnet på en bok jag läste för kanske 15 år sedan. Den handlade om att mycket vi upplever som slump, inte är det. Det finns annat som styr. Nej, det handlar inte om andar och liknande, snarare att vi har ett dolt associationsmönster.
I våras när jag drog på mig Covid var inte aptit det som var mest utmärkande, och det handlade inte bara om förlorat smak- och luktsinne. Nej, febern sa att dricka var nog bra, men äta? Övervakad av en nitisk dotter fick jag ändå i mig en del mat. Men jag gick ändå ned närmare fyra kg på kuppen. Under hösten då jag flyttade provade jag kläder, var det dags att göra sig av med en del? Jag hade en hel del byxor i gott skick bortsett från att de krympt. Jag sparade dem (visst ska det gå att komma i dem igen!) och då, helt plötsligt efter Covid, var de användbara igen! Mycket nöjd, även om jag inte förespråkar Covid som metod att gå ned i vikt.
Nu, ett halvår senare är jag tillbaka på samma matchvikt som före Covid. Och byxorna har inte tänjt ut sig…
Så valet blev att antingen sätta på tidlås på kylskåpet, eller hitta en bra modell för att minska midjemåttet. Nya sjukdomar var inte aktuellt. Dysenteri hade jag på sjuttiotalet, och då såg jag även en Koleraepidemi på nära håll. Så, något mer traditionellt blev valet.
Jag googlade lite och sprang på ett företag som serverade individanpassade menyer. En gratis månad, och gratis är ju gott, så jag signade upp. Det visade sig vara baserat på LCHF (kolhydratmetod). När jag tittade på menyerna så var väl lunch och middag ok, men frukosten! Jag både älskar att baka och äta bröd, och helt plötsligt så var jag en njutning mindre. Potatis och pasta? Oj, oj. Inte det heller? Nåväl, en gratis månad, och något ska jag väl snappa upp, även om entusiasmen betedde sig som kvicksilvret, nu på väg mot midvintern.
Slumpen är ingen tillfällighet.
I dag fräste jag upp köttfärs till nyopererad hund och ville ha något att lyssna på under tiden. Av en tillfällighet fick jag fram en SR-pod: ” Fråga Agnes Wold”. En pod med Agnes Wold och Christer Lundberg. Jag visste att den fanns, men aldrig lyssnat. Däremot tycker jag sedan länge att Wold är en spännande människa. Inte direkt lika mainstream som påläst. Jag bläddrade fram ett avsnitt ”Jag lever hellre ett trevligt liv än att banta.” Att jag valde just den titeln var nog inte slumpen. Det passade mig som hand i handske bortsett från att det blir nog nya byxor trots allt. Det handlade inte primärt om bantning. Så här ser ingressen ut:
”Om antiinflammatorisk kost, att grönsaker har fått kultstatus och vad som avgör om vi lever länge. Agnes Wold förklarar varför hon inte gillar begreppet nyttigt och att det är tragiskt att mat har blivit något skuldbelagt.”
Länk till podden: Klicka på bilden ovan
Det var ett spännande avsnitt, men jag kommer inte förlänga provet på en månad hos LCHF företaget!
Till slut citerar jag min gamle far som på åttiotalet sa apropå mat som var dålig för hälsan, och som nåt år senare var ok igen: ”Jag äter det jag alltid ätit, för eller senare är det bra igen.”
