Natur och kultur – 2021. Översättning Ninni Holmqvist

Lotte Bøk är lärare på konsthögskolan i Oslo, undervisar förstaårs skådespelarstudenter. Hon uppehåller sig vid verk av Brecht, men känner att hon inte lyckas fånga studenternas intresse på rätt sätt. Så får hon en förfrågan av en tredjeårsstudent om han kan följa hennes undervisning i ett filmprojekt. Det är Lotte, samt några andra lärare, som han vill filma i deras gärning. Tveksamt accepterar hon det.

Under projektet upplever hon det som besvärande men övertygar sig själv att hon själv på så sätt kan få en bättre bild av hur hennes undervisning ser ut.

Boken är skriven i tredje person, men i ett så nära perspektiv att jag mest upplever det som att det vore i första person. Merparten är skriven som Lottes inre dialog. I mitten av boken kändes det ibland lite segt, lite för mycket upprepningar, något som avslutningen fick mig att glömma. Det visar sig att Lotte blir den enda läraren som han har med i sin examensfilm, och den får stor uppmärksamhet. Inte minst för att han lyckats göra klippningen så att Lotte framställs negativt, som någon som saknar empati för studenterna. Efter premiärvisningen flyr Lotte bokstavligen landet.

Baksidestext:

Lotte Bøk är en medelålders kvinna som är tillfreds med sitt liv. Hon trivs med sitt arbete på Konsthögskolan i Oslo och har ofta fått höra att hon är levande och engagerad i sin lärargärning. Det är konstens oerhörda förmåga att få oss att se världen på nya sätt, att ta ställning och agera annorlunda, som Lotte Bøk vill förmedla till sina studenter.

När sistaårsstudenten Tage Bast ber Lotte att medverka i hans konstprojekt tackar hon ja. Han vill undersöka förhållandet mellan liv och undervisning genom att filma några lärare, både i och utanför undervisningssituationen.

När Lotte tvingas in i rollen som den som blir betraktad uppstår snart en ny, främmande blick på hennes liv – men vems blick är det? Mötena med Tage förändrar henne, och genom honom ser hon sig själv utifrån och börjar tycka att hon framstår som uppblåst och deklamatorisk. Vad är det hon har försökt säga i alla år? Vem har hon blivit? Och vad betyder hennes så kallade engagemang?

Lärarinnans sång är ett psykologiskt drama om en kvinna som tvingas till självrannsakan. Hjorth avtäcker med stor precision vad som händer när slöjan dras av och en människa står inför sig själv, utan mask och kanske för första gången utan språk.