Löftet. En roman av Damon Galgut.
Det finns författare som har vad man brukar kalla en egen röst, en distinkt dialekt. Galgut har det i denna bok. Jag har aldrig läst något av honom tidigare, men kommer att läsa mer vid tillfälle. (Det finns alldeles för många böcker att läsa!) Han är Sydafrikan och det finns sex böcker av honom översatta till svenska. Löftet är hans senaste, gavs ut 2021 och fick det årets Bookerpris.
Jag skall erkänna att hans speciella sätt att skriva, hans röst, var lite otillgänglig för mig först. Men när jag väl vande mig kom en extra dimension till läsningen.
Handlingen följer en vit jordbrukarfamilj genom några årtionden, börjar före ANC tagit makten, och slutar i nutid. Inledningen börjar med mammans begravning och pappan och de tre syskonen introduceras. Det kommer huvudsakligen att bli syskonen som handlingen skrivs fram genom och han gör det med bravur. Helt olika personer som han lyckas gestalta trovärdigt med små medel. Och inte minst med de brister och förtjänster vi har som människor. Titeln ”Löftet” pekar på ett löfte den döende mamman kräver av maken, att låta det lojala svarta hembiträdet få ta över ägandet av det hus hon bor i. Det är det yngsta syskonet som hör detta. Pappan lovar men uppfyller det inte. Detta blir en tråd som dyker upp med jämna mellanrum.
I handlingen skrivs även förvandlingen av det Sydafrikanska samhället fram på ett lågmält gestaltat sätt. Kort sagt, detta var en lättläst bok jag tyckte mycket om.