Bokförlaget Polaris 2025
En lurig sak med att skriva bokrecensioner är spoilers. Att jag så gärna vill berätta slutet, speciellt när det är både oväntat och välkomponerat. Män och kvinnor fick det att klia i fingrarna, men jag skall inte förstöra det. (Men visst har jag väckt intresse?)
Ester Nilsson och väninnorna är tillbaka, och jag kan redan nu säga att jag tyckte mycket om denna version av Esters liv. Till och med bättre än i Egenmäktigt förfarande som jag gillade skarpt. Men ändå fanns ett mått av avvaktande när jag tog mig an den, andra boken om Ester, Utan personligt ansvar var inte bra. Hade det inte varit för Andersson fantastiska språk hade jag inte läst färdigt den. Denna tredje del är briljant. Jag har under våren även sett en dramatisering av Egenmäktigt förfarande. Borås Stadsteater satte upp den och gjorde ett gästspel i Göteborg där jag såg den. De hittade bokens ton tillsammans med en smula humor, och eventuella dubier om att fortsätta kroka arm med Ester försvann.
Temat är det samma, det handlar om kärlek och relationer. En skillnad nu är att väninnorna tar större plats, deras liv får egna roller. Det lyfter handlingen och det undviker att historien hamnar i för mycket upprepningar. Även männen får sina perspektiv berättade tydligare, även det fungerar bra. Dialogerna är smått fantastiska, och det finns så mycket vardagsfilosofi inbakat. Som jag sagt förr, Andersson har ett fantastiskt språk.
Baksidestext
Ester Nilsson är tillbaka. Även denna gång handlar det om kärlek, vänskap, relationer – och hopp. När Ester dök upp förra gången delades läsarna i två läger: De som tog henne till sig, och de som undrade vad hon höll på med.
Tiden har nu gått. Ester och väninnorna tar fortfarande kärleken på största allvar. När Ester möter en ny man vårdar hon ömt deras kärlek fastän hon vet att inget världsligt består. Lotta däremot vet inte vad hon vill med sitt förhållande. Även övriga deltagare i den berömda väninnekören brottas med kärlekar, vänskap och familj.
Här träder också männen fram, med sin vånda, längtan och undran inför kvinnornas konstigheter.
Män och kvinnor är en brett upplagd roman om liv och kärlek i vår tid, en tid som man kan stå oförstående inför men är dömd att leva i.
Avslutningsvis. Jag lyssnade på boken och vill ge Marie Robertson en eloge för sin inläsning.