Rent hus – Alia Trabucco Zerán
Det har tyvärr inte blivit så många boktips på ett tag, en folkhögskolekurs har tagit mer av min tid i anspråk än jag räknat med. Dessutom är jag på sluttampen av redigeringen av senaste (sista?) romanmanuset. (Gud vad lång tid jag har tagit på mig). Men Rent Hus ’tvingade’ Kyrkbyns Bibliotek mig att läsa för bokcirkeln. Tack!
Det är en lättläst, annorlunda och spännande bok. Det är i princip en monolog, en kvinna sitter i en cell och berättar för poliserna på andra sidan sin historia av vad som hänt. Ja, vad är det som har hänt? Vi får direkt veta att en flicka i det välbärgade hem berättaren, Estela, arbetat i har avlidit. Men vi vet inte hur, bara att något dramatiskt hänt. Och Estela berättar sin version för de som lyssnar på andra sidan av glasfönstren. De ger inga tecken från sig på att de lyssnar, finns det överhuvudtaget någon där?
Många snygga tillbakablickar ger en bild av den sociala verklighet som så många befinner sig i Chile. Och för så många fler miljoner runt i världen. (Ibland kan det vara värt att tänka på hur priviligierade vi är i Sverige) Så, egentligen är det både en spänningsroman och en berättelse som våra svenska arbetarförfattare skulle ha uppskattat. Så, vill ni flyta bort i en spännande och lättläst berättelse, läs denna!
Till slut. Baksidestexten ger en ”tung” bild av innehållet. Jo, det är det, men som läsare känner jag ändå att den har flera sidor, flyter på..
Baksidestext
En liten flicka har dött under märkliga omständigheter och ett hembiträde berättar sin historia inifrån en fängelsecell. Kvinnan heter Estela, och har lämnat sin mor och ett fattigt liv på landsbygden för att bli tjänsteflicka hos en välbärgad familj i Santiago. I bekännelsens form rullas en skakande berättelse upp om alienation och maktlöshet, med förgreningar in i det chilenska klassamhällets mörkaste vrår.
“Rent hus” är en roman om de som tjänar och med sina arbetande kroppar offras i ett skoningslöst system. På en elektrifierande och beroendeframkallande prosa som hyllats av kritiker och läsare skildrar Alia Trabucco Zerán människor infångade i ett samhällstillstånd där varje försök till ömhet tycks dömt att krossas under ojämlikhetens tyngd.