I dessa tider är det lika hopplöst som i forna tider, och dess för innan
Vad är det som får dig att komma ihåg en sommarpratare? Alla har vi våra favoriter, men något är det som gör att det fastnar.
För min del så kan jag lista tre saker:
– Temat, innehållet. Det är det viktigaste. Vissa har så givna och förutsägbara saker att säga att det blir till slut en enda lång gäspning.
– Dramaturgin. Med det menar jag hur berättaren lägger upp innehållet, gestaltar skulle man kunna kalla det om vi pratar om romaner. En del är suveräna, andra har inte gåvan.
– En behaglig röst. Skulle kanske inte betyda så mycket, men det gör stor skillnad.
Jag brukar sällan kika i tablån vem som pratar, lite slumpmässiga blir mina val. I dag satte jag på radion när jag skulle äta lunch, kom in i programmet efter en dryg kvart, och blev golvad! Här uppfylldes alla tre kriterier med råge. Olga Persson. Så här presenterar SR hennes sommarprat:
Olga Persson är statsvetare och har ägnat större delen av sitt liv åt att jobba inom kvinnorörelsen för ett jämställt samhälle fritt från våld.
Hon är förbundsordförande för Unizon som samlar mer än 130 kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon har även varit utredningssekreterare på Regeringskansliet.
Olga Persson syns och hörs ofta i debatten om våld mot kvinnor.
I sitt Sommar pratar Olga Persson om den ständigt pågående pandemin av mäns våld mot kvinnor, som dödar och skrämmer kvinnor över hela världen men som aldrig leder till några restriktioner.
– Och om varför humor är bästa vaccinet och om fantasin att jag innerst inne är Bob Dylan.
LYSSNA!
Jag vet inte vilken del jag ska lyfta fram som mest framträdande, men motvilligt väljer jag dramaturgin. Suverän.
Andra tips:
Jag fick en blänkare från en FB-vän om ett sommarprat som hon pushade för:
Mathilda Hofling Lyssnarnas val.
Hon talar om sexuella övergrepp, trafficking och prostitution i sitt Sommarprogram. Om du känner igen dig och själv behöver hjälp eller råd kan du bland annat vända dig hit.
Gripande, ofattbart även om man egentligen hört det förr. Men detta var personligt, och utlämnande. Innehållet var omtumlande. Däremot, var de andra delarna inte full pott. Nu är detta inte en tävling gudskelov.
För några år sedan lyssnade jag på en sommarpratare som sa något i stil med att: ”Alla kan bli sommarpratare.” Den meningen fastnade hos mig, men jag begriper inte vad i mitt liv som skulle kunna vara intressant för andra? Nej, det krävs nog mer än så. Så jag släpper det nu…