Vilket väder!
Jag har tagit mig ut till stugan för att röja lite. Uthuset såg ungefär lika skräpigt ut som trädgården. Trädgården var som vanligt full av dessa fantastiska boklöv som den, åtminstone, 100 år gamla boken årligen förser oss med. I år hade den dessutom försett oss 
med extra mycket nedfallna grenar. Uthuset var fullt med kassar och lådor som ”blivit över” efter flytten till Göteborg. Även om det har slängts och givits bort hur mycket som helst, så är det lika mycket kvar som undrar över var det skall ta vägen. Och en del har tagit vägen om Mellsjön. Men nu är det mesta klart.
Det där med att klara av att göra sig av med saker! Det är ett problem som en psykolog kanske kan förklara hur det hänger ihop. Eller snarare hur det inte hänger ihop. Om objektiv logik säger att det inte finns någon anledning att spara saker som inte har kommit till användning på 10-20 år, så lika fullt så finns motståndet att slänga där. Nostalgi, ”kan-vara-bra-att ha” (trots att jag inte har hittat något att använda det till de senaste decennierna), det finns många fallgropar. Men nu är flytten klar, och vi har börjat hitta det mesta. I lägenheten det vill säga. I källaren, ett förråd som får en vanlig garderob att känna sig som en hel balsal, där härskar en annan ordning. Ja, ordning är det. Om man ser till hur kartongerna är staplade. Men vad är det i dem?
För övrigt så blev det ytterligare en omgång av strålning efter operationen. Tumören hade växt igenom kapseln, och för säkerhets skull så blev det 25 nya behandlingar. Men nu är det klart, och jag börjar känna mig som en veteran på Jubileumskliniken. Jag har tack och lov inte fått några direkta biverkningar denna gången heller, bortsett från att alla backar helt plötsligt blivit både längre, och inte minst brantare. Men, som den veteran jag är, vet jag att de kommer att återfå sitt ursprungliga utseende så småningom. Kort sagt, jag mår faktiskt bra.