Kategorier
livsstil

Slumpen är ingen tillfällighet

… var namnet på en bok jag läste för kanske 15 år sedan. Den handlade om att mycket vi upplever som slump, inte är det. Det finns annat som styr. Nej, det handlar inte om andar och liknande, snarare att vi har ett dolt associationsmönster.

I våras när jag drog på mig Covid var inte aptit det som var mest utmärkande, och det handlade inte bara om förlorat smak- och luktsinne. Nej, febern sa att dricka var nog bra, men äta? Övervakad av en nitisk dotter fick jag ändå i mig en del mat. Men jag gick ändå ned närmare fyra kg på kuppen. Under hösten då jag flyttade provade jag kläder, var det dags att göra sig av med en del? Jag hade en hel del byxor i gott skick bortsett från att de krympt. Jag sparade dem (visst ska det gå att komma i dem igen!) och då, helt plötsligt efter Covid, var de användbara igen! Mycket nöjd, även om jag inte förespråkar Covid som metod att gå ned i vikt.

Nu, ett halvår senare är jag tillbaka på samma matchvikt som före Covid. Och byxorna har inte tänjt ut sig…

Så valet blev att antingen sätta på tidlås på kylskåpet, eller hitta en bra modell för att minska midjemåttet. Nya sjukdomar var inte aktuellt. Dysenteri hade jag på sjuttiotalet, och då såg jag även en Koleraepidemi på nära håll. Så, något mer traditionellt blev valet.

Jag googlade lite och sprang på ett företag som serverade individanpassade menyer. En gratis månad, och gratis är ju gott, så jag signade upp. Det visade sig vara baserat på LCHF (kolhydratmetod). När jag tittade på menyerna så var väl lunch och middag ok, men frukosten! Jag både älskar att baka och äta bröd, och helt plötsligt så var jag en njutning mindre. Potatis och pasta? Oj, oj. Inte det heller? Nåväl, en gratis månad, och något ska jag väl snappa upp, även om entusiasmen betedde sig som kvicksilvret, nu på väg mot midvintern.

Slumpen är ingen tillfällighet.

I dag fräste jag upp köttfärs till nyopererad hund och ville ha något att lyssna på under tiden. Av en tillfällighet fick jag fram en SR-pod: ” Fråga Agnes Wold”. En pod med Agnes Wold och Christer Lundberg. Jag visste att den fanns, men aldrig lyssnat. Däremot tycker jag sedan länge att Wold är en spännande människa. Inte direkt lika mainstream som påläst. Jag bläddrade fram ett avsnitt ”Jag lever hellre ett trevligt liv än att banta.” Att jag valde just den titeln var nog inte slumpen. Det passade mig som hand i handske bortsett från att det blir nog nya byxor trots allt. Det handlade inte primärt om bantning. Så här ser ingressen ut:

”Om antiinflammatorisk kost, att grönsaker har fått kultstatus och vad som avgör om vi lever länge. Agnes Wold förklarar varför hon inte gillar begreppet nyttigt och att det är tragiskt att mat har blivit något skuldbelagt.”

Länk till podden: Klicka på bilden ovan

Det var ett spännande avsnitt, men jag kommer inte förlänga provet på en månad hos LCHF företaget!

Till slut citerar jag min gamle far som på åttiotalet sa apropå mat som var dålig för hälsan, och som nåt år senare var ok igen: ”Jag äter det jag alltid ätit, för eller senare är det bra igen.”

Det låg något i det.

Kategorier
Okategoriserade

Fördomsfullt?

RÄTTVISA ÄR VI ENDAST MOT DEM SOM HAR VÅR SYMPATI

Häromdagen gick jag i köket, fixade och donade. I bakgrunden stod radion på, ett program på P1. Jag tänkte inte så mycket på vad som sas, men plötsligt fångades mitt intresse av några meningar, jag kommer inte exakt ihåg vad, men det är av mindre intresse.

Det som däremot var av intresse är hur mycket jag är präglad av förutfattade meningar.

Min första reaktion var: Vem är detta? Och var står hen politiskt? Sen stannade jag upp och slogs av en tanke: Är även jag en sådan person som dömer på förhand? Nu visste jag inte vem det var, och det störde mig först. Tänk om jag håller med en person vars åsikter jag rimligen inte håller med om!

Jag kollade inte i tablån vem det var, men lyssnade färdigt och insåg att jag faktiskt lyssnade mer öppet och intresserat än om jag vetat. Hade jag dömt på förhand annars?

Kategorier
Okategoriserade

Svensk Damtidning

… och liknande

Jag måste bekänna att jag varit lite raljant och överlägsen när det kommer till Damtidningen och liknande tidskrifter. (Och dess läsare)

Frågan är om jag egentligen är ett dugg bättre? Under Trumps presidentskap så hände det så mycket galenskap och märkliga ting att jag inte kunde låta bli att följa och förskräckas. Nu när han fått en mycket mer undanskymd medial tillvaro? Jag är inte alls lika intresserad längre.

Så jag håller mig numera för god att peka finger åt andra med hyenainstinkter.

SLUTLIGEN

Jag har varit på kant med förpackningsindustrin i många år. Gör de ”Öppna här” som ett djävla skämt? Jag får aldrig upp det så som de lurar mig att tro att jag ska göra. Jag slår vad om att det sitter ett gäng på krogen på fredagar och spånar kring hur de ska kunna hitta på ännu svårare förseglingar.

Kategorier
Aktuellt Politik

Är vår demokrati i fara?

Det kan synas som en konstig fråga, men hade jag ställt samma fråga angående USA för 5-6 år sedan hade den nog känts lika absurd. USA? Demokratins bålverk? Inte då.
Idag är nog alla inte lika säkra på USA längre. Oavsett hur man beskriver händelserna 6 januari, så sände det kalla kårar längs min rygg och för miljontals andra. Och Trumps taktik att påstå att valet var riggat (eller kan det verkligen vara så att han faktiskt tror på det själv?) har börjat sprida sig till andra republikanska politiker. Då tänker jag inte bara på de som håller med av rädsla för att stöta sig med jättebabyn, -som ju har ett fast grepp om partiet, -eller att tappa väljare. Kalifornien går nu till nytt Guvernörsval. (Som i skrivande stund ser ut att ha befäst sittande guvernör)

Kalifornien har ett för mig ett lite märkligt system där de kan kräva nyval under mandatperioden om tillräckligt många medborgare kräver det. Detta skedde i år, anledningen var att den nuvarande Demokratiske guvernören Gavin Newsom uppfattats ha inskränk samhälleliga fri-och rättigheter genom hans ganska hårda Covidrestriktioner. Den republikanske huvudkandidaten som kände hur vindarna blåste, gick ut före valet och varnade för valfusk!
Det är nog ingen djärv gissning att detta kommer att upprepas framöver. Tyvärr inte heller att det kommer att erodera tilliten för demokratin.

I Sverige då? Nej, jag tror inte att vi befinner oss i en samma situation. Men det vore naivt att tro att det inte skulle kunna hända. Konspirationsteorier sprids lättare än maskrosfrön i dag med hjälp av sociala medier. Lägg till det ökande misstro till politiker, starka populistiska strömningar.

Så! Ta inte allt för givet.

Kategorier
Litteratur

Löpa varg

Då och då hittar jag storheten hos en författare. Förstår varför de blev Nobelpristagare, eller ledamot i Svenska Akademin. I dag lade jag Kerstin Ekmans bok ’Löpa Varg’ åt sidan. Lite sorgsen att den redan var slut.

Ett fantastiskt språk och gestaltning som gjorde att jag stundtals kände mig som ett med jaget i boken!

Jag ska inte försöka återge eller recencera. Men om ni vill finns här en länk till bloggen KULT som gör detta bra.

Om ni bara ska läsa en bok i år: Välj den!

Kategorier
Politik

Asylpolitik

I dagens GP får Filip Haugland (KD), en helsida på sida 4, debattsidan. Ingressen låter:

Sverige behöver en asylpaus – omedelbart.

Saxat ur artikeln:

Tills Sverige fått sina migrationsrelaterade problem under kontroll kan vi inte ödsla tid och pengar på att ta hit individer som hotar vår frihet, jämlikhet och trygghet, skriver Filip Haugland (KD).

Lite längre ner:

Så ser vi det igen. Horder av människor, mestadels unga män, som rör sig mot Europa. […] Gängkriminalitetens, hedersvåldets och islamismens lavinartade utbredning borde ha lärt oss vår läxa.

Lite som kuriosa letade jag upp KD:s partiprogram, där hittar jag bland annat:

Sverige kan bäst verka för en generös och human flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater. Asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller är viktiga gränsöverskridande politikområden. Därför bör EU:s medlemsländer ha en gemensam och generös flyktingpolitik, som tar hänsyn till människors skyddsbehov och där humanitära skäl väger tungt. (Min fetstil)

Att integrationen i Sverige har misslyckats är nog alla överens om. De problem Filip nämner som skäl för att pausa asylrätten; gängkriminalitet, hedersvåld och islamism, är konkreta problem. Därom råder nog consensus. Men om man tänker ett steg längre: Sverige har, bortsett från 2015 och 2016, tagit emot drygt 30 000 asylsökande per år. Utan att tråckla in sig i någon sifferexercis, så kan vi i alla fall vara överens om att andelen misshagliga personer enligt Filips definition är en bråkdel av de som har ansetts behöva skyddskäl.

Sen kan det även vara bra att komma ihåg att Sverige har anslutit sig till 1951 års Genèvekonvention som säger:
En person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan begagna sig av det landets skydd.[1][2] Flykting är även den som är statslös och som av ovannämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort. (Wikipedia).

Så, ett moratorium för asylinvandring? Då får vi nog säga upp Genevekonventionen på samma gång.

Länk till partiprogrammet hittar ni längre ned.

Uttrycket ”Race to the bottom” har fått ett nytt vattenmärke, inte högvatten dock.

SD får se upp! Det verkar som aktörer försöker tränga sig in till höger om dem.

KD Partiprogram

Kategorier
Privat

Die Epidemi

När kommer nästa nummer av Die Epidemie ut?”

En röst i telefonen sa saker som inte fullt stämde med verkligheten, men ändå kändes bekant. Rösten kände jag inte igen, men det tog några sekunder innan jag greppade vad ”Die Epidemie” stod för. Det var en skoltidnings namn på Borås Praktiska Realskola. Året måste ha varit 1965, eller 1966. Och personen som startade den var undertecknad!

Det var en gammal klasskamrat, Bengt H, som ringde. Vi hade väl inte setts eller hörts på närmare 50 år, men på nåt sätt hade han hittat ett gammalt nummer av tidningen, och letat reda på mitt telefonnummer. Lika oväntat som trevligt. Jag letade själv och hittade ett eget nummer i källaren, de andra har väl försvunnit i en mina allt för många flyttar. I hans nummer stod det dessutom att redaktionen skulle utökas med två personer, han själv och Hans B.

Det löftet sveks tyvärr, men vi var överens om att ett senkommet redaktionsmöte när pandemin så tillät, vore trevligt.

Tidningen i sig var klart besjälad av den Amerikanska tidningen MAD som då hade hittat till Sverige. ”Sjuk humor” som mina föräldrar kallade det. Kul humor var närmare sanningen enligt mitt förmenande. Oavsett blev det inte så många utgåvor, men jag sänder en tacksam tanke till vår studierektor som till och med gav oss ett litet krypin i nån fönsterlös källarlokal att fungera som redaktion.

Så Bengt har nu påmint mig om att jag kan lägga till Chefredaktör till mitt CV. Kanske inte i samma paritet som min farbror Börje, men ändå!

Jag ser fram mot det kommande redaktionsmötet, något försenat, men spännande.

Kategorier
Okategoriserade

Rävrumpor

Vi, Dan och jag, har fått oväntat sällskap i form av en oblyg rävhona. Hon är så oblyg att hon äter kakor ur Dans hand. Förvisso en spännande händelse. Något åtminstone jag bara sett på U-tube eller nåt naturprogram. Marianne, min yngsta (nu i medelåldern) är inte lika förtjust i besöken. Hon ser problem jag inte tänkt på: Parasiter. Men visst är hon söt?

Sedan finns det andra rävrumpor, biologiska sådana: Visst är även de vackra?

Inom parentes: Dan är vår stuggranne.

Kategorier
Aktuellt

Sommarpratare

I dessa tider är det lika hopplöst som i forna tider, och dess för innan

Vad är det som får dig att komma ihåg en sommarpratare? Alla har vi våra favoriter, men något är det som gör att det fastnar.

För min del så kan jag lista tre saker:

Temat, innehållet. Det är det viktigaste. Vissa har så givna och förutsägbara saker att säga att det blir till slut en enda lång gäspning.

Dramaturgin. Med det menar jag hur berättaren lägger upp innehållet, gestaltar skulle man kunna kalla det om vi pratar om romaner. En del är suveräna, andra har inte gåvan.

En behaglig röst. Skulle kanske inte betyda så mycket, men det gör stor skillnad.

Jag brukar sällan kika i tablån vem som pratar, lite slumpmässiga blir mina val. I dag satte jag på radion när jag skulle äta lunch, kom in i programmet efter en dryg kvart, och blev golvad! Här uppfylldes alla tre kriterier med råge. Olga Persson. Så här presenterar SR hennes sommarprat:

Olga Persson är statsvetare och har ägnat större delen av sitt liv åt att jobba inom kvinnorörelsen för ett jämställt samhälle fritt från våld.
Hon är förbundsordförande för Unizon som samlar mer än 130 kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon har även varit utredningssekreterare på Regeringskansliet.
Olga Persson syns och hörs ofta i debatten om våld mot kvinnor.

I sitt Sommar pratar Olga Persson om den ständigt pågående pandemin av mäns våld mot kvinnor, som dödar och skrämmer kvinnor över hela världen men som aldrig leder till några restriktioner.

– Och om varför humor är bästa vaccinet och om fantasin att jag innerst inne är Bob Dylan.

LYSSNA!

Jag vet inte vilken del jag ska lyfta fram som mest framträdande, men motvilligt väljer jag dramaturgin. Suverän.

Andra tips:
Jag fick en blänkare från en FB-vän om ett sommarprat som hon pushade för:

Mathilda Hofling Lyssnarnas val.

Hon talar om sexuella övergrepp, trafficking och prostitution i sitt Sommarprogram. Om du känner igen dig och själv behöver hjälp eller råd kan du bland annat vända dig hit.

Gripande, ofattbart även om man egentligen hört det förr. Men detta var personligt, och utlämnande. Innehållet var omtumlande. Däremot, var de andra delarna inte full pott. Nu är detta inte en tävling gudskelov.

För några år sedan lyssnade jag på en sommarpratare som sa något i stil med att: ”Alla kan bli sommarpratare.” Den meningen fastnade hos mig, men jag begriper inte vad i mitt liv som skulle kunna vara intressant för andra? Nej, det krävs nog mer än så. Så jag släpper det nu…

Kategorier
Aktuellt Politik

Är regeringskrisen över?

Med åren blir man mera tolerant men mindre observant

Rolf Fridholm

Ja, för denna gång verkar det. En underlig situation med en regering som inte har ett ordentligt riksdagsunderlag. Hoppande majoriteter är inget nytt. (S) har i modern tid aldrig haft egen majoritet, men klarat av att navigera med, i första hand, passivt stöd av (V). Januariöverenskommelsen var ju en ganska ohelig allians, och lämnade (V) utanför köttgrytorna. Med en ny partiledare förändrades spelplanen. Helt plötsligt var de inte lojala längre, utan tog strid för en fråga de tidigt sagt var omöjlig att rösta för. Samtidigt lämnade Sabuni och (L) lojaliteten till januariavtalet. Löven måste ha varit överraskad, det fanns nog inte på hans karta att detta skulle hända. Den gamle fackbasen med rykte om att vara en styv förhandlare.

Men det oväntade hände. Med all respekt för (V):s ställningstagande i sakfrågan, så handlade det nog mest för dem att inte agera dörrmatta längre. Eller? ”Politik är att vilja” som Palme sa långt tillbaka i tiden.

En gemensam nämnare är Sverigedemokraternas inflytande. Skall man eller inte samarbeta med dem? Och då handlar om realpolitik. Man må tycka vad man vill om SD:s bruna rötter, deras populistiska politik i stort, förmågan att få det mesta att handla om invandringsfrågor (jag ger mig f-n på att de få dagspriset på persilja att bli en invandringsfråga). Men faktum kvarstår: De har 62 mandat i riksdagen! På något sätt måste övriga partier förhålla sig till det. Man kan på moraliska grunder säga blankt nej till att ta i dem med tång. Likafullt har svenska folket givit dem 62 mandat. Demokratin, parlamentarismen är honnörsord för alla riksdagspartier, och svenska folket har accepterat SD. Ska vi då säga att, jo det gäller naturligtvis, men kanske inte för alla? Värderingar som kolliderar.

Sen är det ju naturligtvis lätt att peka finger på M, KD och L. Det var ju inte så länge sedan de alla uttalade kategoriskt att SD skulle hållas på armlängds avstånd. Men med regeringsmakten inom räckhåll kan man ju alltid dagtinga med sina övertygelser.

Att göra SD till martyrer gör förmodligen saken ännu värre, eller bättre beroende på vilken sida man står. Nästa gång har de kanske 70-80 mandat. Att släppa in dem i värmen? Man måste nog vara väldigt naiv om någon trodde att det inte skulle göra skillnad i praktisk politik. Med både (M) och (KD) som tagit några steg till höger efter partiledarbytena, har jag svårt att tro att Jimmie förblir passiv. Han kommer att ta chansen så här nära nästa ordinarie val att spänna musklerna.

Min inställning, ska man samarbeta med SD? Jag kan tyvärr inte önska SD ut ur riksdagen, inte heller få svenskarna att titta lite närmare på SD:s politiska gärning. Om jag satt i den politiska turbulensens centrum nu, skulle jag som den konflikträdda person jag är, lägga ned min röst.