2019

Jag tycker det känns som om millennieskiftet var för något år sedan. Men så är det inte.

Svensk politik.
Så har vi då fått en ny regering till slut. En utgång jag inte hade förutsett. Ja, alltså hur den fick sitt stöd i Riksdagen. Mitt grundtips hade ju varit att M skulle ta det ensam. (KD hade jag liksom glömt bort). Men att S + Mp skulle få fortsätta var en högoddsare. Med L+C som passivt stöd. Jo jag tackar jag. Det är nog ett politiskt landskap som få känner igen sig i. Men det kanske fungerar, även för mer ideologiskt strikta väljare? En skopa liberal politik mot utbyte av att Åkesson inte får egentligt inflytande. Och så blir Sjöstedt utan riktigt inflytande.
Jo, nog är det lite ovant att se detta politiska landskap…

USA?
Jag kan tyvärr inte låta bli att följa utvecklingen där. Jag hade trott att Trump skulle behöva ge sig vid mellanårsvalet. Icke. Republikanerna var för kåta på makten, trots att det smutsar ned dem. Och eländet fortsätter.

Jag själv?
Ja, jag gjorde min operation av brässen i november, men har fortfarande inte fått något svar från SU om det var något farligt. Lite jobbigt, medges. Men på nästa torsdag är jag kallad till SÄS. Då måste jag få besked. Men det har gått ganska bra. Lite komplikationer, ja, men inget farligt. (Hoppas jag)

Valåret går mot sitt slut

Jag inser att det snart är ett år sedan jag skrev något här. Ambitionen var något annorlunda…
Valår var vad jag skrev sist. Och nu har det varit val i både Sverige och USA. I Sverige är det ju, som ingen missat, total förvirring rörande kommande regering. Före valet hade jag tippat att det skulle bli en ren M-regering. Det kan det kanske ännu bli, eller med stöd av KD, men det verkar snarare att bli extraval. Frågan är om det kommer att förändra något. SD lär väl fortfarande vara i närheten av 20% (hur tusan kunde det bli så?) och det innebär ju att L och C fortfarande måste ta ställning till samma fråga.

USA? Jag hade trott att Republikanerna skulle ta avstånd från Trump, eller åtminstone distansera sig. Det blev snarare tvärtom. Nu tog ju Demokraterna makten i representanthuset, och nu lär väl retoriken ännu hårdare. Men förhoppningsvis kommer det inte bli så många förödande lagförslag de sista två åren, bara bedrövliga dekret.

Nu lämnar jag politiken därhän. Det har varit ett ganska omtumlande år sedan förra hösten. Först en cancerdiagnos med en massa sjukhusbesök under våren. Strålning av prostatan, som ju tack och lov verkar ha varit framgångsrik, och inga direkta biverkningar. Men man hittade även ett bifynd, thymus (brässen) hade börjat växa, och utan möjlighet till biopsi. Så om den är elak eller inte får en operation utvisa. Och på onsdag skall jag göra det på Sahlgrenska. Jag kan inte direkt påstå att jag ser fram emot det, men det skall ändå bli skönt att få det gjort. Det är som med tandvärk…

Och så har mamma flyttat till seniorboende vid Dalhem, så övervåningen är tom, och nu skall vi flytta tillbaka till Göteborg igen. Huset är ute till försäljning och vi letar efter lägenhet. (Nån husmänniska blev jag aldrig…)

Valår i år

Jag har blivit besatt av Donald Trump. Det började redan mitt i valrörelsen, och har fortsatt sedan dess. Jag var till en början helt fascinerad av att en person med sådan personlighet och agenda kunde bli ett alternativ till presidentposten. Men. Naturligtvis var det omöjligt. Trodde jag då. När det var ett faktum var det helt onaturligt. Inte kunde väl USA välja en sådan person till president?

Jo, det kunde de tydligen, och sedan dess har jag i princip varje dag följt både nyhetsflöde och talkshows från USA. (Min favorit är Daily Show med Trevor Noah) Och varje dag förväntar jag mig att Republikanska Partiet skall ta avstånd från honom. Men icke. Folket har tagit avstånd från honom, han har ca 35 % som tycker att han gör ett bra jobb.

Risken med en sådan person är kanske inte alla bedrövliga beslut han fattar, – han är ju helt fanatisk med att riva upp allt som Obama en gång drev igenom, – det är snarare att han lyckas förstärka en redan otäck trend av politikerförakt. Vilket i sig gynnar de mörka krafterna. Amerikansk demokrati är ju i och för sig lite annorlunda än vår europeiska. Inte på pappret, men i praktiken. Att intresseorganisationer som NRA (National Rifle Association som är i focus just nu efter skolskjutningen i Florida), stora industrikonglomerat som kolindustrin kan stödja kandidater med mångmiljonbelopp är naturligtvis helt orimligt. För det är inte någon filantropisk verksamhet. Något skall ju betalas tillbaka. Där är vi inte i Europa. Än.

Vi har ju en kommande valrörelse här i Sverige. Och det politiska landskapet har förändrats under denna mandatperiod. Inte så mycket uttryckt i procent, men i attityder. Och orsaken är naturligtvis att SD helt säkert kommer att få en nyckelroll i regeringsbildningen. Inte så att de blir en regeringspartner, men de blir så stora att båda blocken blir tvungna att förhålla sig till dem.

Och det har utan tvekan påverkat retoriken redan. Det är då jag stilla undrar vad Palme en gång menade med att ”Politik är att vilja”. Vilja ha makten eller viljan att påverka enligt sin övertygelse.