Albert Bonniers Förlag 2021

Jag läste, nej lyssnade på Paradiset av samma författare samtidigt som han fick nobelpriset. Och jag var böjd att hålla med Teodor Kallifatides omdöme i Babels författarpanel: Så där. Den var lite långsam och största behållning för mig var nog ett mått av igenkännande från mina år i Östafrika.

Denna bok var helt annorlunda. Här spelar Gurnahs hem i Östafrika fortfarande en betydande roll, men mer som en fond för en bakgrund han dolt för sin familj. Efter en stroke flyter behovet upp till ytan att dela med sig av den. I och för sig motvilligt till en början, men hans fru drar det sakta ur honom. Då kommer även en hemlighet fram ur hennes gömmor. Exil och skuld blir även här centralt.

Gurnah är en skicklig berättare. Romanen är inte direkt händelsedriven, det är en snarare en ömsint, vacker och trovärdig personbeskrivning han med enkelt och vackert språk skriver fram.