Jag kommer inte ihåg hur jag ramlade över denna bok, men jag är glad att jag gjorde det. Jag skulle beskriva den som en feel-good av puzzelkaraktär, dock utan mord.
Huvudpersonen, en adopterad kvinna i medelåldern, får på sin mors dödsbädd reda på att det finns ett fotografi av hennes biologiska mor, en omtumlande nyhet. Naturligtvis måste hon då försöka ta reda på vem denna kvinna var, och inte minst varför hon blev bortlämnad. Inte bortadopterad, utan just lämnad. I detta fall i en väska på en station. Detta för henne till sina mammors hemort, en liten stad på Västgötaslätten. Och där tar puzzlet sin början.
Boken är välskriven, kryddad med vardagsmetaforer som sitter bra, och handlingen driver mig framåt.
Invändningar? I min smak lite för stort persongalleri, och även att historien hade vunnit på lite färre personkopplingar och överraskningar. Men det förtar inte helheten som är bra, inte illa för en debutant. Jag ser fram mot ny läsning av denna författare.
